Östersjön drunknar i mikroplast: “det kommer aldrig försvinna”

Östersjön är idag ett av världens mest förorenade hav enligt Världsnaturfonden. Havet innehåller stora mängder miljögifter och olika kemikalier. Ett av de farliga ämnena i havet är mikroplaster.

Östersjön är ett innanhav i norra europa med bräckt vatten, vilket betyder att vattnet är både sött och salt. Det är få hav som har bräckt vatten, vilket gör Östersjön till ett hem för många unika arter. Men det är också ett av världens mest förorenade hav, fullt med farliga ämnen. Med farliga ämnen i det marina menas alla ämnen som på något sätt är giftiga, svårnedbrytbara och kan ackumuleras i levande organismer. Ett av dessa farliga ämnen är mikroplaster.

Det finns idag flera instanser som forskar om Östersjön, ett av dem är Stockholms universitets Östersjöcentrum. Där arbetar ett tjugotal forskare och miljöanalytiker, de samarbetar även med forskare från andra institutioner och universitet. Tillsammans forskar de om övergödning, miljögifter, kommersiellt fiske, kustexploatering och klimatförändringar, från avrinningsområden och öppet hav, berättar Jenny Rosen, kommunikatör på Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– Vi har ett marint forskningslaboratorium på Askö och flera forskningsfartyg. Med hjälp av dessa kan vi bedriva provtagning och miljöövervakning och resurserna är tillgängliga för forskare även utanför Östersjöcentrum, säger Rosen.

Stockholms universitets Östersjöcentrum definierar mikroplast som ”plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter”. Mikroplast finns ofta i hudvård och kosmetika, men kan också bildas genom att större plastföremål bryts ner i miljön. Eftersom plast inte är nedbrytbart går det inte att få bort ur vårt system. Det blir mindre och mindre, men försvinner inte helt.

Mikroplast är så pass små partiklar att de hamnar i djur och jordbruksland och senare i oss människor. Stockholms universitets Östersjöcentrum beskriver hur det var lättare att komma underfund med var de farliga utsläppen i östersjön kom från tidigare. Idag är det svårare eftersom att utsläppen idag kommer från mer diffusa, mindre källor. En stor del av mikroplasterna kommer ut i havet genom vårt avloppsvatten, då partiklarna är så små. Plasterna kan också ta sig ut i havet genom vattendrag, reningsverk och direkt avrinning, vilket gör att dessa utsläpp blir svåra att överblicka och åtgärda.

Östersjön består av en mängd olika bottenmiljöer som passar många olika typer av arter och deras behov. Östersjöcentrum beskriver bottenmiljöerna som fundamentet och det som hela Östersjöns ekosystem vilar på. Det var i en sedimentundersökning av Östersjöns havsbotten som man lade märke till att Östersjöns jordmån består av mikroplaster, så långt tillbaka som från 1950-talet. En av de som var med och deltog i denna sedimentundersökning var Jari Hänninen, forskare och biträdande professor på Åbo universitets biodiversitetsenhet och direktör på Skärgårdshavets forskningsinstitut.

Sedimentundersökningarna har pågått under en femårsperiod, berättar Hänninen. De mäter skillnaderna i hur vattendrag belastar havet med mikroplast beroende på vilken säsong och årstid det är.

– Varje år är annorlunda, vissa år har mer belastning på grund av ökad flod avrinningar från lösa jordlager. Nästa år kan vara väldigt torrt, vilket gör att det inte är lika stor belastning eller ingen belastning alls, säger Hänninen.

Vilken påverkan och effekt mikroplaster har på människan kan man ännu inte säga, eftersom undersökningarna fortfarande är i ett tidigt stadie. 

– Vi antar att det måste finnas negativa effekter. Plaster består av olika kemikalier som kommer hamna i stor koncentration på havsbottnen som sedan går vidare till havsdjur. Men vi är inte i det stadiet ännu. Vi måste först förstå sedimentens process och hur det går till, innan vi kan forska om de biologiska effekterna mikroplaster har, säger Hänninen.

“Plast lever för evigt och det kommer aldrig försvinna. Det är svårt att förbereda metoder för forskning och studering av mikroplast, eftersom variationen är så stor. Men jag tycker det är värt att försöka ändå”

– Jari Hänninen
_{biträdande professor, Åbo universitet.}

Det senaste som upptäckts på havsbottnen är nanoplaster, alltså plastpartiklar som är ännu mindre än mikroplast. 

– Nykomlingen det här året är nanoplast, som är mindre i storlek än mikroplaster. För både mikroplaster och nanoplaster har vi ännu inte uppfunnit de rätta metoderna för att forska och studera plastpartiklarna, eftersom fenomenet  är så pass nytt. Vi måste skapa nya metoder för att kunna göra de riktiga studierna, säger Hänninen.

Jari berättar hur all plast människan producerat de senaste 40 åren kan hittas på Östersjöns havsbotten. Det är en stor variation av mikroplaster som finns på Östersjöns botten vilket gör det svårt att förbereda metoder för forskning och studering av dem.

– Vi måste förstå processen bättre för att kunna förbereda bättre forskning för framtiden, så vi kan kämpa mot mikroplast. Plast lever för evigt och det kommer aldrig försvinna. Det är svårt att förbereda metoder för forskning och studering av mikroplaster, eftersom variationen är så stor. Men jag tycker det är värt att försöka ändå, säger Hänninen.

Saga Engfelt, Tanja Holmlund