Trots en minskning av fossila utsläpp i Östersjön driver nu klimatförändringarna åter upp algblomningen. Fiskaren Christer Hackman har levt nära havet under hela sitt liv, nu ser han hur fiskarterna försvinner.
– Det gäller att veta var man ska fiska om man ska få napp idag, medan man förut kunde fiska var som helst, det känns tråkigt, säger han.
Christer Hackman kommer gående upp från båten på bryggan. Han har gröna galonbyxor med ett stort hål på och kamouflagefärgad keps. Solen skiner över bryggan och vattnet runt Hanaholmens vågor gnistrar. I snart tre års tid har Christer arbetat som fiskare vid Hanaholmen, men för honom känns det som att han alltid befunnit sig vid holmen – som ett extra hem.
– Jag började fiska när jag var sju år, sedan har jag fortsatt hela livet, säger Christer Hackman.
Han har nyss fört in morgonens fångst till restaurangen. En ny tillökning på holmen är restaurangens nya motorbåt, som drivs helt och hållet på solenergi. Christer har inte hunnit testa båten än, men vi får åka med ut på den första turen runt holmen.
– Det blir en dyr böter om vi åker utan flytvästar, säger Christer och går och hämtar dem i en bod. Sedan startar han motorn och åker ut från bryggan.
Problemen i Östersjön började för Finlands del på 60-talet i samband med industrialiseringen av jordbruket. Det var då konstgödsel började användas för första gången på åkrarna, vilket ledde till att fosfor och kväve-utsläppen i Östersjön ökade. På 70-talet och 80-talet började reningsverk att byggas i de större städerna för att förhindra utsläppen i havet.
Christer styr båten ut på havet och navigerar med van hand över motorn. Han är en av de få människor som fortsatt har fisket som en del av sitt yrke.
– Mängden yrkesfiskare har minskat kraftigt under åren och i dag är de flesta fiskare deltidsfiskare.
Även Christer klassar sig själv som en yrkesfiskare, medan han huvudsakligen försörjer sig som musiker.
– Man skulle inte klara sig ekonomiskt på att bara vara fiskare idag. Man kan fiska i 12 timmar per dag men knappt få någon fisk alls. Inte blir jag rik med den här livsstilen, men jag är väldigt nöjd med mitt liv, berättar han.
Innan musiken tog övertaget studerade han fysik, matematik och meteorologi på universitetsnivå. Idag bor han med sin familj i Esbo. Även om han är född i Helsingfors så trivs han bäst på landet och ute på havet.
– Fiskare och forskare har olika synvinkel på vissa av problemen i Östersjön. Som fiskare ser jag allt på gräsrotsnivå. Speciellt oense är vi i frågan kring skarvarna och problemen som de ställer till med. Jag personligen märker en kraftig nedgång i abborre-populationen när skarvarna kommer. Även ökningen av hobbyfiskare vid stränderna har påverkat mängden abborre.
Utöver fisket så tycker också Christer om att plocka bär och svamp, både för eget bruk och till holmens restaurang. Han berättar att han i vanliga fall plockar minst tusen liter blåbär per år.
Motorbåten kryssar fram i en smal sträcka där öar övergår till grund. En skäggdopping flyter förbi på vågorna.
– Där borta över klipporna är det en havsörn, säger Christer plötsligt och pekar ut över vattnet i Finska viken.
Även om det är klimatförändringarna som nuförtiden styr mer och mer över havens framtid så är det fortsatt övergödningen som är Östersjöns största problem.
Joanna Norrko är forskningskoordinator på Tvärminne zoologiska station vid Helsingfors universitet. Hon bekräftar att den annorlunda miljön i havet bidrar till att det i dag finns mera skräpfisk i Östersjön.
– Viss algblomning kan bidra till fiskdöd. Flundror är en bottenlevande fisk som leker och lever vid rena sandbottnar. När sandbotten täcks av alger försvinner flundrans levnadshabitat och det leder till färre fiskar. Mört och brax är sådan fisk som drar nytta av att det är mörkt och grumligt och då får vi mer av det som i folkmun kallas skräpfisk.
I den finska skärgården beror mycket av föroreningarna på det geografiska läget med holmar och öar.
– I vår skärgård är det komplicerad mosaik och arter. Det sker inga snabba vattenombyten som till exempel utanför Estlands kust. Det betyder att de utsläpp som kommer från Finland stannar i vår egna skärgård, berättar Joanna Norrkko.
Fiskaren Christer Hackman som lever nära vattnet märker också av förändringarna i havet. Utöver att vattnet blir varmare till följd av klimatförändringen ser han också hur ekosystemen förändras, och det i snabb takt.
– I Helsingfors har det skett stora förändringar under de tio senaste åren. Visst får man mycket fisk än idag men inte alls i samma mängd som förut. Det gäller att veta var man ska fiska om man ska få napp idag, medan man förut kunde fiska var som helst, och det känns inte riktigt bra, säger Christer.
Som van fiskare har han också sett fiskbestånden minska under årens gång.
– Fisken tål fiskandet ganska bra här i Finland, men i fråga om världshaven så fiskas det i alltför stort omfång och det har blivit en fara. Desto mera kunskap man har som fiskare om hur ens eget fiskande påverkar haven, desto mera ansvar har man.
Christer försöker själv tänka över sina levnadsval på många olika plan för att han ska leva så hållbart som möjligt för planeten och havens skull. Själv äter han till exempel mycket mört, som av andra betraktas som skräpfisk. Han är även observant på skillnaderna i de olika fiskarnas bestånd och han slänger inte heller bort söndriga nät, utan använder dem så länge det går.
– Om jag ser en viss fisk minska i populationen så slutar jag fiska efter den. Till exempel i Tölöviken så fick man förr mycket gös, men då mängden minskade så slutade jag fiska gös. Finland har ett väldigt stort utbud av fisk som man borde ta vara på istället för att importera.
Det har blivit dags att testa på fiskelyckan för dagen och båten stannar till vid en bro. En mindre fiskebåt har lagt till vid det bästa ställen, men trots det får Christer ändå napp på en gång.
– Här vid holmen kan vattnet vara helt klart vissa dagar, men idag är det grumligt. Det har att göra med att havsbottnen här i Finland har massvis med gropar där föroreningarna samlas. Till exempel i Estland är det mycket klarare då bottnen är platt och nytt vatten har lättare att röra sig.
Strömmingshäcklan med åtta krokar kan fånga flera fiskar på samma gång. Christer gör ett nytt kast med metspöt och rycker lite i linan när det nuddar botten. Idag har strömmingarna nappat på rätt krok, för ingen av de hamnar på dagens middagsbord.
Karolina-Louise Räms & Natalie Skogman