Måndag 23.5:
Under dagen kom det flera gånger upp på vilket sätt journalism möter vetenskap på olika sätt. Jag väntade mig att få lite insikt i hur man ska förvandla vetenskapligt material till någonting som gemene man skulle förstå. Ett sätt som det här konkretiserades av gästföreläsaren Malin Avenius var att dissekera journalistens och forskarens förhållande. Enligt Avenius finns det mycket fördomar från båda hållen som kan göra samarbetet komplicerat, vilket är en uppfattning som jag verkligen har märkt av.
Orsaken till att det sker missförstånd och negativa känslor mellan journalister och akademiker som forskare och andra vetenkskapsmän- och kvinnor kan vara skillnaden i arbetssätt, påpekade Avenius. Vad jag tog med mig av detta budskap var att det lönar sig för en journalist att öka sin förståelse för den vetenskapliga processen, även om man inte behöver nå den expertnivån som en forskare har. Något jag fortfarande funderar över är hur mycket man kan kräva av forskaren att de i gengäld förstår sig på den journalistiska processen. Fungerar samarbetet bättre bara på grund av att en av parterna har satt sig in i den andres roll men inte vice versa?
Förmedlingen av information är olika mellan journalism och vetenskap, konstaterade Avenius. Både och vill fortfarande nå samma mål, det vill säga att läsaren förstår vad som försöker sägas. Då jag jämför min egen bakgrund i filosofi till mina studier i medier och kommunikation känner jag igen mig i att måsta tänka om då jag började producera journalistiskt innehåll. Oftast ses också det journalistiska skrivsättet som det mer begripliga, även om man kanske går mer in på detaljer i vetenskapligt innehåll. Det är fascinerande hur de ändå ses som så pass skilda områden. Forskningen är långsammare, precis som Avenius sa under sin föreläsning, men det måste gå ihop med journalistik utan att behöva snabba på sin takt.
Tisdag 24.5:
Som tema för veckans projekt valde jag och mitt par att skriva om biodiversitet inom jordbruk. Därmed var det väldigt lärorikt att lyssna på gästföreläsaren Emma Wickmans föreläsning om hennes arbete. Hon berättade att hon jobbar mycket med någonting som heter regenerativ jordbruk, vilket bland annat försöker främja biologisk mångfald. i hennes Powerpoint skrev hon ”Om den biologiska mångfalden utarmas kan hela planetens ekosystem kollapsa”, vilket understreckade för mej personligen hu viktig biodiversitet verkligen är och gjorde veckans projekt ännu mer inspirerande att ta itu med.
Kolinlagrande är enligt Wickman centralt för miljövänligt jordbrukande och matproduktionen. Klimatförändringen kan bromsas just med hjälp av biodiversitet, vilket jag inte har hört om tidigare. Under kursen utgick vi mycket från material och projekt från nätsidan för Carbon Action, vilket belyste för mig hur stor roll kol verkligen har i hållbarhet. Någonting som Wickman också påpekade var hur regenerativ jordbruk med hjälp av kolinlagrande hör ihop med allt annat, det vill säga politik och samhället i stort. Hon tog upp hur kriget i Ukraina exempelvis påverkar matproduktionen och -frakten. Om vi inte fokuserar på regenerativt jordbruk i den här speciella världssituationen, som gynnar både miljön och jordbrukaren, kommer vi att stöta på problem.
Informationen vi fick under Wickmans presentation gav färdigheter för att förstå hållbart jordbrukande och främjandet av biodiversitet. Det här tror jag att kommer att stöda arbetet med vårt egna projekt, eftersom det var ett relativt okänt koncept för mej från tidigare. Jag blev exempelvis intresserad att fråga och höra av intervjupersonerna som äger en gård på vilka sätt de implementerar olika försök att behålla biodiversitet. Speciellt diversitet i marken, vilket Wickman berättade att innehåller en fjärdedel av vår jords viktiga mikrober.
Onsdag 25.5:
Under dagen höll vi två intervjuer för vår artikel om pollinerarinsekter. Intervjun med forskaren var ögonöppnande angående projektet vi inkluderat i vårt arbete. Vad det kom fram var att projektet varit väldigt fritt och att det handlat mer om ett jämlikt samarbete mellan experter och jordbrukare. Det här fick mig att fundera kring ifall de andra Carbon Action projekten fungerar på liknande sätt.
Samtalet med en gårdsägare, som jobbar för att göra sitt jordbruk mer pollinerarvänligt, gjorde projektet mer konkret. Något jag inte var bekant med från tidigare var hur enkla de steg han tagit var. Gårdsägaren Rehn lät uppmuntrande i att det är en tjänst för miljön som alla kan ta del av. När vi började skriva på vårt arbete var det något vi ville lyfta upp. Tillgänglighet och enkelhet verkar vara nyckeln för att fånga mer engagemang från läsarens sida.
Ett problem som man kanske kan möta på med projekt som detta är att det är så ostrukturerat. Hur skriver man om ett projekt som inte har ett tydligt mål eller strävar till vissa resultat? Det kan bli svårare att skriva en intressant text om någonting mer odefinierat, men då tänker jag att det kanske lönar sig att ha en mer ledig approach till ämnet. Därför kom jag och mitt arbetspar överens om att styra fokuset bort från projektet och använda det mer som ett konkret exempel i ett bredare ämne.
Något jag blev och fundera på var handlar om foton man tar för artiklar som handlar om mer obestämda miljöämnen. Det känns lockande att använda redan existerande arkivbilder, men då blir det så klart mindre av ens egen produkt. Det är dock svårt att som icke-professionell fotograf ägna tid åt att exempelvis ta foton på olika insekter. De skulle ha varit väldigt passande foton för vår artikel, men det blir också svårt att realisera.
Torsdag 26.5:
Vi jobbade med finslipa artikeln och funderade ut vilka foton som passade för temat. En del foton fick vi av intervjupersonerna, men några hade mitt arbetspar tagit på vår utflykt. Att tänka kring vad för foton som borde användas, speciellt när det handlar om någonting relativt allmänt som jordbruk och biodiversitet, kändes ibland utmanande. Kan vi använda egna foton av blommor, eftersom att de symboliserar det som vi skulle bli utan om vi inte skyddar pollinatörer, eller blir det för avsides från själva temat?
Mitt par och jag hade tänkt på att skriva artikeln i formen av en berättelse av en pollinerarinsekt. Mitt arbetspar blev inspirerad av gästföreläsaren Marcus Rosenlund och hans levande sätt att föreläsa om växten Azolla. Idén var att vi skulle förklara hur pollineringen sker genom att följa pollinerarinsektens process, vilket i sin tur skulle ge en bättre bild åt läsaren om vad budskapet är. Med för många hinder under insektens flykt förlorar vi dem och det leder till större problem för växtligheten och således människan. Den inverkan som pollinatörerna har måste understreckas och lyftas fram, precis som experten vi intervjuade sade. Frågan är bara på vilket sätt man lyfter fram det på ett sätt som känns intressant för läsaren?
Slutligen bestämde vi oss för ett mer traditionellt format för vår artikel, eftersom att vi tyckte att det blev naturligare att då även tala om projektet som var grunden för hela vårt tema. Utan att göra artikeln till reklam för projektet ”Den pollinerarvänliga gården”, ville vi ändå ha det med som en grundpelare för artikeln. Enligt jordbrukaren som vi intervjuade är projektet ett av det enda som koncentrerar sig på just att skydda pollinatörer i Finland. Materialet som projektet medföljde verkar vara något av de enda som finns om ämnet, i alla fall om vi talar om material som är tillgängligt för alla. Därför kändes det också som en bra lösning att utgå ifrån projektet samtidigt som vi behandlade ämnet på en mer allmän nivå.
Fredag 27.5:
Den sista dagen ägnade vi tiden åt att gå igenom var och en grupps projekt, vilket var en god idé. Det var intressant att bekanta sig med vad de andra hade hittat på att skriva om. Också de delarna av kursen som personligen kanske förblev lite oklara efter föreläsningarna klarnade då man fick lyssna på presentationerna av de andras projekt. Många hade nämligen tagit fasta på ett specifikt ämne som vi redan gått igenom. Då man fick höra hur någon av oss studerande förklarade ett ämne var det ibland tydligare än då en av kursens gästföreläsare berättade om samma sak.
Det var också skönt att höra om de andra gruppernas utmaningar under arbetsprocessen, eftersom att det verkade som att många hade haft samma sorts problem. Det vanligaste var att grupper hade haft lite svårt att förstå exakt vad de skrev om, helt enkelt för att vetenskapen var så komplicerad. En deltagare kommenterade under genomgången att de förstod kolinlagring mycket bättre efter att vi tittat på en grupps video om det. En som har gått från att inte förstå ett ämne till att kunna förklara det förståeligt till andra gör det oftast på bästa sätt. Det här är väl vad det journalistiska arbetet kan reduceras till.
Handledarnas feedback var givande på det sättet att de behöll sig kritiska. För många grupper ville de lyfta fram hur bra det var att ta in en annan synvinkel på ämnet. Det här är såklart något som man lär sig väldigt tidigt i den journalistiska utbildningen, men ibland kan man stanna vid att rapportera vad intervjupersonerna sagt. Så länge man inte skriver någonting som fakta utan som något intervjupersonen påstår kan man kanske tänka sig att det räcker. Det är dock alltid en mer allomfattande slutprodukt om den innehåller en annan röst. Det här var någonting som vi funderade mycket på i vårt grupparbete om pollinatörerna. Vi hade med forskaren som var ansvarig för projektet vi skrev om, och som andra intervju en jordbrukare som varit med i det.
Mitt arbetspar påpekade att det vore bra att ha en tredje källa även om det skulle göra artikeln lång. Det här tror jag att förbättrade vår slutprodukt markant.